Det är en hemsk känsla att vara rädd för att sova. Jag tror att sist jag kände så var under våren det året jag skulle ta studenten. Jag praktiserade på Ica och bodde hos Malin. Det var det året då pollen hade den högsta halten på flera flera år (vet ej hur många). Jag vaknade av att jag inte kunde andas, kom inte minsta lilla luft. Skickade till mamma och sa att jag ville till sjukhuset. Jag satt vaken den natten, vågade inte sova, vågade inte ligga ner ens. Inatt var känslan densamma. Jag sov igår och vaknade till av att sängen skakade, för trött för att undra mer över det. Somnade om igen men sen började livet i korridoren & sms från pappa.

Jag somnade till slut inatt. Trots utebliven sömn natten innan kunde jag knappt somna. Min kropp börjar säga ifrån.

Jag undrar om folk går ner och lägger sig på stranden idag. Jag undrar om jag själv är redo. Känner mig inte ens redo för Filippinerna mer.

Ida kommer innan 12, tack för det iaf!