Nu är jag redo för nytt inlägg, varnar dock för ett långt sådant. Men läs gärna hela ;). Det är ju faktiskt för er jag skriver :)

Jag sov ju som tidigare sagt på Bangkoks flygplats, kom fram till Manila och skulle boka ett flyg vidare. Börjar med att typ alla ATM var sönder så jag stod fortfarande utan pengar och var stressad för jag ville snabbt gå och boka ett flyg. Till slut fick jag ut en fjuttig summa och jag vet inte om det beror på att det var max att ta ut, framkom aldrig riktigt. Utan mer att min bank inte godkände beloppet, men den summan fanns. Ohwell.

Bestämde mig för att dra till boracay. Ön har en av Asiens finaste stränder har jag för mig att jag läst. Flyget var fullt för dagen eller så skulle jag komma fram väldigt sent vilket känns sådär när man inte har boende, bokade då första morgonflyget som gick 5:30. Ännu en natt väntade jag mig på flygplatsen. Att åka in till stan sådär på några timmar var något jag var alldeles för vilsen och för trött för. Fick min biljett som var på tok för dyr och satte mig för att packa ihop grejerna. Då satt en tjej mittemot mig och frågade om jag bara kunde kolla till hennes barn när hon skulle gå och boka. Han sov så hon ville inte väcka honom och det var alldeles för trångt för att ta med vagnen. Självklart svarade jag. Sen pratade vi lite och hon hade missat sitt flyg så fick boka om biljetten och skulle också åka tidigt dagen därpå. Hennes bror bodde i Manila så hon bjöd in mig till att följa med tillbaka dit. Haha ja i vanliga fall säger jag nej men jag tänker mer idag, WHY NOT. Så nu har jag sett lite av Manila, sett lite hur de bor och hängt med väldigt vänliga människor och världens sötaste barn på 4 månader. Tjejen var 27. När vi kom fram så stirrade alla på mig haha, man är verkligen något speciellt här. Vi åt mat och drack öl ihop med hennes bror i hans hem. Bättre än flygplatsen!

Åkte sedan mitt i natten till flygplatsen och där skiljdes vi åt. Nästa projekt, åka med ett flygplan till Caticlan (flygplats där man sedan åker med båt till boracay). För det första fick man bara ha 10kg för planet inte har möjlighet att ta mer. Dock är det ju alltid okej att punga ut pengar för övervikt liksom haha. 10kg väska, 5kg handbagage. Det var exakt vad jag hade. Men lyckades bara få ner 4kg i ryggsäcken så 1kg övervikt på stora väskan vilket va 150 nya pesos (160 betalade jag för 10kg). Efter man betalat skulle man gå och ställa sig själv på en våg så de kunde knappa in den vikten med. Jag som hatar att flyga borde känna att jag ville ångra mig men det är helt overkligt vad jag börjat ta allt med ro och börjat skita i problem och vad som kan hända. Det som händer, händer ju ändå?

Åker senare ut med bussen till planet, haha guuuud vilket pluttigt propellerplan. Andra gjorde miner, med andra menar jag de få turister som var med. Men ja nej vad tusan det blir bra, bara 1h max. Flög väldigt lågt hela vägen och jag försökte att undvika att titta ut. Dock är här så fint så man kan inte låta bli! Sen skulle vi landa. Ja då var jag nog helt säker på att jag hade gjort mitt på denna jord. Landningsbanan måste ha varit sjukt kort för vi hann fan inte få ner farten innan den tog slut så man gjorde typ en jäkla u-turn i slutet och hade fortfarande ganska snabb fart tillbaka. Det är inte ens en flygplats, det är faktiskt ett skämt. Sen undrade jag nästan om jag själv skulle lyfta ut väskan ur planet men nä, den kom på det minsta bandet jag sett, även det enda :).

Åkte sedan ut till ön. Letade boende lika vilse som vanligt så en filippinsk snubbe kom fram och undrade vart jag skulle. Han följde med mig lite överallt och försökte hjälpa till. Det tråkiga är att det är väldigt dyrt just nu. Sedan sa han att han kände någon så vi gick dit. Det var typ som att gå in genom grinden till någons trädgård, tänkte vad är detta. Men jag slog till på det som tröttaste människan i världen (minns knappt när jag sov senast) och tänkte att jag måste härifrån tidigare än 3-4 nätter som jag tänkt. Rummet ser ut som en bungalow av bambu och här kommer det bästa, plastkastrullen som jag tidigare berättat att man har till att fylla med vatten och hälla i för att spola, den använder man nu även till att duscha haha. Vask finns inte på tal. En kran i knähöjd, kastrull och "toalettstol" är badrummet. Men sen är det ju så att när man tänker att man vill lämna innan man knappt kommit hit, så går man och lägger sig lite, äter mat, går ner till stranden och ångrar sig igen. Detta hav är en fröjd för ögat. Dessa människor som har detta hem är sjukt härliga och de håller på med musik och är typ konstnärer. Kommer bli mycket gitarrlir utanför min dörr känner jag. Snubben som visade mig detta ställe hade bett han som äger det att höra av sig när jag kom tillbaka från stranden, de ville att jag skulle med ut till ett ställe som heter the hobbits house där deras vän ska spela. Jag gick förbi det tidigare idag och det är faktiskt flera (bara?) dvärgar som jobbar där, så gulligt! Så ja, jag må inte hitta turister att hänga med men filippinerna avgudar iaf en! Så why not, man får faktiskt en helt annan syn på livet här av de. Som de säger "det var bättre förr". Jag förstår att det blir förstört här, att sanden inte är samma o.s.v. . men jag lever nu och reser nu och detta ÄR fint. Det slår den delen av Thailand alla dagar i veckan åtminstone.

På tal om "flygplatsen" så sa mina nyfunna vänner t.o.m att den var farlig. Tro fan det med den banan. När jag ska härifrån kommer jag att ta bussen till en stad som heter kalibo och flyga därifrån istället. Känns mer tryggt.

Tack för idag!