Fan vilken dag. Lämnade tjejerna imorse, sov inte en blund inatt. Vi hade riktigt kul ute och ja haha, nej jag säger inte mer, jag bara skrattar här för mig själv istället :). Kom till patong och hann precis få ett rum innan det verkligen pissade ner, sjukt. Översvämning deluxe.

Går och lägger mig för att bli lite pigg tills Ida skulle komma. Klockan blir över 17 och jag vaknade av att det var panik i korridoren. Tsunamivarning. Slängde på mig grejer och gick ner till receptionen för att höra vad som händer. Folk tog sig upp i bergen och jag skyndade mig. Aldrig känt mig så ensam. Uppe på toppen är tusentals människor och en kille från Israel började att prata med mig. Han hade två vänner med sig. Jag hängde med dom under hela tiden sen. En dam som bodde uppe i bergen tömde hela sitt skafferi och bjöd oss ute på gatan på mat & dricka. Så himla rörd blev jag av det.

Tillbaka på hotellet och jag vet fan inte vad som händer. Tjejerna som jobbar här är ashärliga! De undrar var min vän är och frågar hela tiden om jag mår bra och så. Nyss knackade hon på och sa att jag kunde få sova med dem om jag ville :). Än finns det människor som bryr sig, tack för det.

Funderar på att dra ut och möta upp de killarna och ta en öl. Kommer inte våga sova. Känner mig fortfarande förvirrad och jag var väldigt nära till tårar i min första panik. Jag önskar så mycket att Ida hade hunnit hit, hon skulle ha varit här innan mig men det ändrades lite.

Nu kom hon och knackade på igen och frågade om jag skulle ha mat. Hon tycker även att vi ska bo någon annanstans så nu ska jag åka med dem och bo hos dem högre upp haha.

Varför händer allt sånt här, stackars människor som upplevt detta flera gånger.