Valborg idag. Firas på stranden med öl, sol & bad. Inte helt fel.
Vi utnyttjar happy hour till max kan man säga. 1pm - 10pm.

Trevlig dag till er där hemma!

Gårdagen började jag med TRÄNING. På tiden att jag tog tag i det. Körde 45 min powerwalk. Sedan förstörde jag det genom att festa på kvällen haha, men det var ju trots allt lördag. Som om vi bryr oss om dagarna här, men låter bättre så.

Nu har vi en sjukt najs söndag med goda shakes, sol & bad.

Anledningen till att jag inte har skrivit på flera dagar är att jag hoppade in och deltog i Robinson. Strandad utan internet. De behövde en ordentlig överlevare och det kunde jag kvalificera mig som efter det jag upplevt och gjort hittills ;). Nja men det kunde ha varit så, stunder av palawan har känts så iaf. Speciellt när man varit där deltagarna haft tävlingar och där tv-teamet bor o.s.v. Sett när svenskar och norrmän byggt redskap till tävlingarna. Även sett tv 4 ute på en strand under vår tripp och även deltagarna för det var mitt under inspelning. De ser inte så ensamma ut ;).

Annars så har palawan varit lite av en flopp tyvärr. Var i Puerto princesa första dagen och där besökte vi ett fängelse och bakers Hill. Fängelset var sjukt, eller fångarna var galna iaf. Speciellt när de såg oss. Tydligen hamnar de värsta på detta i palawan. Fin omgivning hade de iaf.

Åkte på eftermiddagen minibuss med en kräksjuk familj (om inte alla fyra var åksjuka). Kom fram till sabang och så visar det sig att vi inte kan åka till underjordiska floden. Hets kring det nu då det utsetts till ett underverk. Dessutom är många filippiner lediga nu. Vadå kaos. Knappt besvikna var vi och ville inte alls stanna i sabang då, ville bara dra vidare till el nido. Lösningen var att åka tillbaka till puerto princesa samma väg vi nyss kommit ifrån, för att därifrån ta sista bussen som gick kl 22 till el nido. Sagt och gjort. Åkte för samma pris tillbaka bara vi tre i en minibuss med hög musik, det var najs. Såg jättefin solnedgång bland bergen. Satte oss sen på en RoRo buss där det på tvn var karaoke, ABBA. De älskar verkligen karaoke här. Efter en stund satte de på en film, tror att vi hann se tre stycken. Så kul var den dagen :). Kom fram kl 5 på morgonen och det ösregnade och åskade/blixtrade rejält. Tyvärr fortsatte det så.

Hamnade på el nido plaza inn. Hade fått det som tips av en annan tjej jag har kontakt med. Rekommenderar verkligen det, billigt och bra. Mr Jun som äger det är hur skön och snäll som helst.

Bokade två turer ut till havs för att se olika öar. Vaknade upp nästa morgon och det öste ner även denna dag. Kändes lite overkligt. Turen kunde vi inte ge oss ut på så vi strosade mest runt den dagen. Fick slå ihop turerna lite till dagen efter för att vi inte tänkte stanna fler dagar. Det passade helt enkelt inte med flygen tyvärr. Höll alla tummar och tår för att vädret skulle vara bra. När vi gick upp var det blå himmel :). Vi hyrde en privat Bangka. Ni som sett Robinson har sett en Bangka där. De tre första öarna var toppen och allt var så himla fint i det soliga vädret. När vi sen stannar för att laga och äta lunch så blir himlen svart och det öser ner. Genomvåta där vi stod med våra saronger. Sen började det åska och blixtra såklart. Jag ville bara in till land. Jag haaaatar ju när det blixtrar. Kul att vara ute till havs då. Avtog lite så fortsatte vidare. Var på väg in genom en lagun och när jag satt på en del av berget för att krypa in under så kom världens knall & blixt och det kändes som att den slog ner där jag satt då jag kände den i kroppen. Hela berget skakade och i passagen jag kröp igenom kom starkt ljussken. Fy fan vad obehagligt det var. Ville bara försvinna därifrån.

Kom levande iland till slut. Var skönt att simma i ösregn men åska & blixt kunde hållt sig långt borta. Frös som aldrig förr också.

Tillbaka i cebu nu då man typ måste passera här. Billigare att boka flygbiljetterna var för sig än biljett med mellanlandning.

Blev alldeles för mycket text nu så återkommer.

Yeah. Nu har jag nya vänner, Theres & Malin från Karlskrona. De har snart test i 6 månader redan och varit i australien & nya Zeeland med. Så avis! Antar att det alltid kommer att vara min dröm.

Imorgon kör vi lite sightseeing i Puerto princesa & sedan drar vi till sabang för att se underground river. Tillhör iaf listan med 7 nya underverk. Skriver mer om det efter. Om någon dag tror jag.

Jag kunde nog ha åkt samma morgon, iaf så som det flöt på igår. Kom fram till flygplatsen och då fick jag inte komma in då de kollade ens flygtid. Fick ta min väska och gå för att hitta hotell, inte lätt. Frågade om han visste något och då sa han att det fanns ett ställe ganska nära. Visste att jag sett något med airport hotel på vägen. Gick ungefär 1km sen var jag där. När jag kom in på flygplatsen imorse så är jag väldigt glad att jag inte blev insläppt. Alltså allt är så litet och omodernt. Min väska ställde jag på världens största manuella våg haha.

Nu är jag i cebu och kör lite sightseeing och imorgon ska jag äntligen möta två tjejer. Checkade in i ett fräscht rum där jag har kunnat hänga upp och vädra mina kläder vilket jag inte kunnat på de senaste ställen (djur o sånt). Eller jo i patong iofs men där hade jag nog inte ens tid, för tsunami, nyår & massa fest. . tv finns här med, med bra filmkanaler & även disney chanel. Minns när vi var små och alltid tittade på det hemma :). Kommer sova gott inatt och ladda inför imorgon. Det är verkligen inte lätt att resa i Filippinerna, att sen göra det ensam. Jag är faktiskt sjukt stolt över mig själv att jag gör detta, att jag ens vågar. Tyvärr känns det ibland så ensamt att jag hellre hade åkt hem till Sverige, men så vill jag inte känna. Man må träffa folk när man reser, men inte i Filippinerna tydligen. Helt galet stor skillnad. Känns nästan löjligt enkelt att resa ensam i Thailand när man jämför med detta nu :).

Bilderna är från Bangkok och resan till Manila. Sov på bänkar på flygplatsen i Bangkok. Sjukt bra plats på flyget sen så jag kunde sova lite.

Haha igår fick jag en komplimang på stranden, troligen från en bög men det spelar väl ingen roll :) "your tan looks so great". Han undrade vad jag använde för något och sa att de hade tittat på mig ett tag och bara var tvungna att fråga. Tjaa, svensk hud ;).

Har bokat ett nytt flyg nu som går på fredag till cebu. Därför lämnar jag redan ikväll tänkte jag då jag åker från kalibo istället, en större och vettigare flygplats än den jag landade på när jag kom hit. Litar inte helt på att åka imorgonbitti på samma dag även om tiden borde räcka till, därför blir det nog en natt till på flygplats haha. Jag börjar nästan bli van.

Antingen åker jag över till en ö som heter bohol eller så möter jag upp två tjejer om det tajmar. Då drar jag vidare från cebu till palawan med dem. Det dryga är att vi bara kan ha internetkontakt och det gör det svårare att bestämma. Palawan är iaf där de kör Robinson. Runt där någonstans iaf. Finns en stad som heter el nido och förra säsongen var två av killarna på en bar där iaf :). En tjej jag har kontakt med som var där nyligen hade sett tv-teamet och deltagare. Så nu förstår ni precis vart jag menar ;). Nä men jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva mer än att jag skriver till namn vart jag ska. Borde verkligen lägga ut med karta men sitter aldrig vid dator mer.

Jag trivs väldigt bra här men jag önskar att jag hade haft en vän. De växer inte på träd här. Mest önskar jag det nu för den här killen låter inte mig vara ifred. Känns som han stalkar mig. Hade jag haft en vän hade det funnits ursäkter till att inte vara med honom. Det var trevligt i början men jag har faktiskt lust att vara för mig själv lite nu. Kunna gå vart jag vill. Precis som att han förväntar sig att vi ska göra något hela tiden. Igår när jag gick upp från stranden så dök han upp där, hade säkert letat efter mig. Det slutade med att jag sa att jag träffat en svensk tjej på stranden som också reser ensam. Att vi skulle ses på kvällen. Då ville han fan med, alltså sluta. Körde samma idag när jag drog till stranden, att jag skulle möta henne. Får väl gå långt härifrån så han inte hittar mig och ser att jag är ensam :). Haha elak jag är men får fan smått panik och någon måtta får det vara. Svårt att säga ifrån dock när han hjälpte mig första dagen men han måste börja fatta piken.

Nyss la jag märke till att jag har träd i min bungalow. Stammar växer in här och går ut igen.

Nu är jag redo för nytt inlägg, varnar dock för ett långt sådant. Men läs gärna hela ;). Det är ju faktiskt för er jag skriver :)

Jag sov ju som tidigare sagt på Bangkoks flygplats, kom fram till Manila och skulle boka ett flyg vidare. Börjar med att typ alla ATM var sönder så jag stod fortfarande utan pengar och var stressad för jag ville snabbt gå och boka ett flyg. Till slut fick jag ut en fjuttig summa och jag vet inte om det beror på att det var max att ta ut, framkom aldrig riktigt. Utan mer att min bank inte godkände beloppet, men den summan fanns. Ohwell.

Bestämde mig för att dra till boracay. Ön har en av Asiens finaste stränder har jag för mig att jag läst. Flyget var fullt för dagen eller så skulle jag komma fram väldigt sent vilket känns sådär när man inte har boende, bokade då första morgonflyget som gick 5:30. Ännu en natt väntade jag mig på flygplatsen. Att åka in till stan sådär på några timmar var något jag var alldeles för vilsen och för trött för. Fick min biljett som var på tok för dyr och satte mig för att packa ihop grejerna. Då satt en tjej mittemot mig och frågade om jag bara kunde kolla till hennes barn när hon skulle gå och boka. Han sov så hon ville inte väcka honom och det var alldeles för trångt för att ta med vagnen. Självklart svarade jag. Sen pratade vi lite och hon hade missat sitt flyg så fick boka om biljetten och skulle också åka tidigt dagen därpå. Hennes bror bodde i Manila så hon bjöd in mig till att följa med tillbaka dit. Haha ja i vanliga fall säger jag nej men jag tänker mer idag, WHY NOT. Så nu har jag sett lite av Manila, sett lite hur de bor och hängt med väldigt vänliga människor och världens sötaste barn på 4 månader. Tjejen var 27. När vi kom fram så stirrade alla på mig haha, man är verkligen något speciellt här. Vi åt mat och drack öl ihop med hennes bror i hans hem. Bättre än flygplatsen!

Åkte sedan mitt i natten till flygplatsen och där skiljdes vi åt. Nästa projekt, åka med ett flygplan till Caticlan (flygplats där man sedan åker med båt till boracay). För det första fick man bara ha 10kg för planet inte har möjlighet att ta mer. Dock är det ju alltid okej att punga ut pengar för övervikt liksom haha. 10kg väska, 5kg handbagage. Det var exakt vad jag hade. Men lyckades bara få ner 4kg i ryggsäcken så 1kg övervikt på stora väskan vilket va 150 nya pesos (160 betalade jag för 10kg). Efter man betalat skulle man gå och ställa sig själv på en våg så de kunde knappa in den vikten med. Jag som hatar att flyga borde känna att jag ville ångra mig men det är helt overkligt vad jag börjat ta allt med ro och börjat skita i problem och vad som kan hända. Det som händer, händer ju ändå?

Åker senare ut med bussen till planet, haha guuuud vilket pluttigt propellerplan. Andra gjorde miner, med andra menar jag de få turister som var med. Men ja nej vad tusan det blir bra, bara 1h max. Flög väldigt lågt hela vägen och jag försökte att undvika att titta ut. Dock är här så fint så man kan inte låta bli! Sen skulle vi landa. Ja då var jag nog helt säker på att jag hade gjort mitt på denna jord. Landningsbanan måste ha varit sjukt kort för vi hann fan inte få ner farten innan den tog slut så man gjorde typ en jäkla u-turn i slutet och hade fortfarande ganska snabb fart tillbaka. Det är inte ens en flygplats, det är faktiskt ett skämt. Sen undrade jag nästan om jag själv skulle lyfta ut väskan ur planet men nä, den kom på det minsta bandet jag sett, även det enda :).

Åkte sedan ut till ön. Letade boende lika vilse som vanligt så en filippinsk snubbe kom fram och undrade vart jag skulle. Han följde med mig lite överallt och försökte hjälpa till. Det tråkiga är att det är väldigt dyrt just nu. Sedan sa han att han kände någon så vi gick dit. Det var typ som att gå in genom grinden till någons trädgård, tänkte vad är detta. Men jag slog till på det som tröttaste människan i världen (minns knappt när jag sov senast) och tänkte att jag måste härifrån tidigare än 3-4 nätter som jag tänkt. Rummet ser ut som en bungalow av bambu och här kommer det bästa, plastkastrullen som jag tidigare berättat att man har till att fylla med vatten och hälla i för att spola, den använder man nu även till att duscha haha. Vask finns inte på tal. En kran i knähöjd, kastrull och "toalettstol" är badrummet. Men sen är det ju så att när man tänker att man vill lämna innan man knappt kommit hit, så går man och lägger sig lite, äter mat, går ner till stranden och ångrar sig igen. Detta hav är en fröjd för ögat. Dessa människor som har detta hem är sjukt härliga och de håller på med musik och är typ konstnärer. Kommer bli mycket gitarrlir utanför min dörr känner jag. Snubben som visade mig detta ställe hade bett han som äger det att höra av sig när jag kom tillbaka från stranden, de ville att jag skulle med ut till ett ställe som heter the hobbits house där deras vän ska spela. Jag gick förbi det tidigare idag och det är faktiskt flera (bara?) dvärgar som jobbar där, så gulligt! Så ja, jag må inte hitta turister att hänga med men filippinerna avgudar iaf en! Så why not, man får faktiskt en helt annan syn på livet här av de. Som de säger "det var bättre förr". Jag förstår att det blir förstört här, att sanden inte är samma o.s.v. . men jag lever nu och reser nu och detta ÄR fint. Det slår den delen av Thailand alla dagar i veckan åtminstone.

På tal om "flygplatsen" så sa mina nyfunna vänner t.o.m att den var farlig. Tro fan det med den banan. När jag ska härifrån kommer jag att ta bussen till en stad som heter kalibo och flyga därifrån istället. Känns mer tryggt.

Tack för idag!

Jag har ingen aning om nyheterna hemma, jag var inte där när nyheterna satte igång.. Jag är här där det händer på riktigt. Jag fattar inte det, jag tror att jag är den som sitter i trygga sverige och ser på nyheterna. Så har det tidigare varit. Jag skiter dock i vad de säger, för få nyheter kan förklara känslan att vara här. Folk som springer, gråter o.s.v. . Fy fan. Ikväll när vi varit ute har vi mött sjukt härliga människor som även de berättar sin känsla och historia.

Idag har det varit som om inget hänt. Ida och Mimo kom hit och jag sa att det var dags att gå ner till stranden. Det känns mycket bättre idag och firandet av songkran har börjat. Thailändska nyåret. Det är helt galet. Det är som världens största vattenkrig. Ja på riktigt med vattenpistoler alltså. Hemma nu och fryser som tusan.

Idag blev det dock annat kaos igen då man knappt kommer härifrån under songkran men jag har ett flyg att passa. Vilket gjorde det hela mer avancerat. Orkar inte ens prata om det men kan säga att jag är back i pengar iaf. Åtminstone enligt min tanke. Får fan börja bita ihop nu men gårdagen var en riktig käftsmäll.

Ida och mimo är kvar ute men jag måste börja återhämta mig. Godnatt.

Gott nytt år! Haha

Det är en hemsk känsla att vara rädd för att sova. Jag tror att sist jag kände så var under våren det året jag skulle ta studenten. Jag praktiserade på Ica och bodde hos Malin. Det var det året då pollen hade den högsta halten på flera flera år (vet ej hur många). Jag vaknade av att jag inte kunde andas, kom inte minsta lilla luft. Skickade till mamma och sa att jag ville till sjukhuset. Jag satt vaken den natten, vågade inte sova, vågade inte ligga ner ens. Inatt var känslan densamma. Jag sov igår och vaknade till av att sängen skakade, för trött för att undra mer över det. Somnade om igen men sen började livet i korridoren & sms från pappa.

Jag somnade till slut inatt. Trots utebliven sömn natten innan kunde jag knappt somna. Min kropp börjar säga ifrån.

Jag undrar om folk går ner och lägger sig på stranden idag. Jag undrar om jag själv är redo. Känner mig inte ens redo för Filippinerna mer.

Ida kommer innan 12, tack för det iaf!

Fan vilken dag. Lämnade tjejerna imorse, sov inte en blund inatt. Vi hade riktigt kul ute och ja haha, nej jag säger inte mer, jag bara skrattar här för mig själv istället :). Kom till patong och hann precis få ett rum innan det verkligen pissade ner, sjukt. Översvämning deluxe.

Går och lägger mig för att bli lite pigg tills Ida skulle komma. Klockan blir över 17 och jag vaknade av att det var panik i korridoren. Tsunamivarning. Slängde på mig grejer och gick ner till receptionen för att höra vad som händer. Folk tog sig upp i bergen och jag skyndade mig. Aldrig känt mig så ensam. Uppe på toppen är tusentals människor och en kille från Israel började att prata med mig. Han hade två vänner med sig. Jag hängde med dom under hela tiden sen. En dam som bodde uppe i bergen tömde hela sitt skafferi och bjöd oss ute på gatan på mat & dricka. Så himla rörd blev jag av det.

Tillbaka på hotellet och jag vet fan inte vad som händer. Tjejerna som jobbar här är ashärliga! De undrar var min vän är och frågar hela tiden om jag mår bra och så. Nyss knackade hon på och sa att jag kunde få sova med dem om jag ville :). Än finns det människor som bryr sig, tack för det.

Funderar på att dra ut och möta upp de killarna och ta en öl. Kommer inte våga sova. Känner mig fortfarande förvirrad och jag var väldigt nära till tårar i min första panik. Jag önskar så mycket att Ida hade hunnit hit, hon skulle ha varit här innan mig men det ändrades lite.

Nu kom hon och knackade på igen och frågade om jag skulle ha mat. Hon tycker även att vi ska bo någon annanstans så nu ska jag åka med dem och bo hos dem högre upp haha.

Varför händer allt sånt här, stackars människor som upplevt detta flera gånger.

Jag skulle vilja dela denna stund med alla som behöver mer glädje! För detta är så underbart.

Idag saknar jag en stund med Jenny & Charlotte då jag började tänka på Valborg. Men ni är väl kvar när jag kommer hem, right? Då blir det massa fortsatta fina kvällar med fina människor under sommaren!

Tacksamhet är dagens ord.

<3

Att åka till Thailand känns som att åka hem, hur märkligt är inte det. Jag känner mig så fruktansvärt hemma här och även om jag vill ha NYTT så har jag ändå ett leende på läpparna nu. Det kunde trots allt inte hjälpas att det blev såhär så nu ska jag bara göra det bästa av det!


Det var ett kärt återseende på resan till Bangkok, vi träffade vår räddare i nöden som hjälpte oss på vägen till Laos när det klyddade med Matildas pass. Han bara skrattade när han såg oss.

När vi skulle gå och ta våra väskor i vang vieng gick mina flip flop sönder. Köpte de på min första resa när vi landade i Bangkok. Jag & Jennie :). Blev lite ledsen i ögat men var tvungen att komma över det snabbt då jag fick tigga ihop pengar för att springa och köpa ett par nya på några få minuter. Tur att de sålde för typ 15 kronor! Anledningen till att jag fick tigga var att jag nyss hade växlat mina Kip till bath. Alltså pengarna man använder i Laos till pengarna man använder i Thailand, för er som tycker att jag tappar bort er i mitt skrivande ;).

R.I.P mina fina rosa skor! Jag kommer att sakna er.

Haha det blir bara mer och mer knäppt. Matilda har varit i samtal med SOS under veckan om sin fot och de har skickat ambulans och grejer men längre än en runda till vang viengs sjukhus igen kom hon aldrig. Bestämde sig därför att åka till Bangkok för ordentlig vård och Elin ville med till Thailand. Själv skulle jag åka ner till 4000 Islands då det har varit bestämt sedan innan och jag inte ville missa det. Ville inte heller tillbaka till Thailand då jag har så mycket mer jag vill göra.

Meen som om inte det som redan hänt räcker. Idag mådde jag lite sämre i magen igen och mitt i allt börjar mitt ansikte svullna upp. Blev illröd och såg ut som en ballong i huvudet, fick världens största läppar som domnade av. Kliade på hela kroppen. Jaha? Fick panik när jag såg mig i spegeln. Matilda bara "vi måste till sjukhuset", nätack inget jäkla sjukhus för mig. Det hela har slutat med att jag nu ska åka med de till Bangkok då min pappa tycker att jag inte kan vara ensam nu, ansiktet har lagt sig. Lite ledsen över detta för jag missar det jag vill göra men ibland är väl livet såhär. Livet på en pinne kan också förändras.

Hejdå vang vieng, hej Bangkok.